bonne nouvelle

Det påminner jag mig själv om gång på gång, när tanken på att lämna paris får mitt hjärta att bli grått.

Det är drygt tre månader kvar tills jag åker till Sverige och jag kan inte sluta tänka på att tiden går alldeles för fort, jag saknar redan Paris. Jag tänker på hur mycket jag kommer sakna att gång på gång inse att jag faktist bor i paris och då fyllas av en lyckokänsla som inte riktigt går att beskriva, som att vara nykär, men bättre. Jag kommer sakna att andas Paris, jag kommer sakna alla fransktalande människorna, alla boulangerier, alla barer, jag kommer sakna att se eiffeltornet glittra när jag är på väg hem från jobbet, jag kommer sakna att trängas i metron, jag kommer sakna att älska varje liten del av staden, jag kommer sakna billigt vin, jag kommer sakna croissanter, jag kommer sakna att upptäcka något nytt varje dag, jag kommer sakna att jim morrisons grav ligger en kilometer från mitt hem, jag kommer sakna vår lägenhet, jag kommer sakna belleville, jag kommer sakna precis allt och lite till.

samtidigt som jag känner att jag måste vara i Sverige ett tag, nära familjen och kära vänner. Koppla av lite, ja koppla av och känna att om allt skiter sig kan jag alltid krama om mamma & pappa precis när jag vill! Göra det lite lätt för mig när jag faktist har möjligheten. Att vara 22 år och redan bestämma sig för var man ska bo resten av sitt liv är en aning för tidigt, eller bestämma kan man göra men inte riktigt göra det. Det finns så många platser i världen jag vill uppleva exempelvis New York som är mitt nya offer, jag behöver ett år för att få experimentera. Vad som sker i framtiden vet jag inte än men ett är säkert; Paris kommer jag alltid hem till.

mitt första barbesök i Paris.