bonne nouvelle

jag slutar aldrig förvånas över hur vackert allting, nästan allting är här i Paris. Klyschigt?  Över hur otroligt bra jag mår i denna stad, känslan skrämmer mig för jag väntar alltid på att något dåligt ska hända mig. Jag är rädd för det tillstånd vi kallar Lycka, lycklig rädd för det faktum att lycka kan övergå till olycka på ett ögonblick. Ofta får jag kittlande lyckorus från magen till hjärtat ut i varje liten kroppsdel och jag vill bara hoppa och skrika ut till hela världen hur mycket jag älskar. Ibland är allt det borta hamnar på botten tänker alldeles för mycket alldeles för länge överarbetar min hjärna, det är jag bra på. Dagar då man vill gråta tills man inte ser inte känner något mer.

I hela mitt liv har jag längtat efter den tid då jag alltid kommer vara lycklig, då inga dagar kommer vara tunga och mörka. Det har tagit mig 21 år att inse att den tiden aldrig kommer komma, att inse det har gjort mig lycklig.

..