Ett längtande hjärta känner bara smärta

Jag såg klart Amelie från montmartre alldeles precis, för första gången i mitt liv.
Jag brukar gå där hon går, jag har kikat in i hennes fik och andas den luft hon gör. Hon är bara en karaktär i en film, men ack vilken vacker film. Att jag höll min hand mot hjärtat när filmen slutade, det säger allt.
Nej dummer, hon är kär!
- Jag känner ju henne inte ens.
Jo, visst gör du det.
- sen när då?
Sen alltid, i dina drömmar.
Bonne nuit!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0